Inte riktigt sommarlov. Inte riktigt terminsstart. Bara du, en kursbok och en lätt existentiell känsla.
Det finns en period varje år som ingen riktigt pratar om.
Sommaren är fortfarande här. Solen skiner. Folk lägger upp bilder från badklippor, festivaler och sommarstugor. Samtidigt sitter du och försöker minnas vad kursen ”Grundläggande statistiska metoder” faktiskt handlade om.
Välkommen till omtenta-p.
Det är en märklig tid.
Campus är nästan tomt. Korridorerna ekar lite mer än vanligt. Biblioteket är befolkat av en väldigt specifik grupp människor.
En av de första sakerna som händer är att man loggar in på Canvas efter flera veckors total förnekelse.
Och där ligger kursen kvar.
Precis där du lämnade den.
Lite oförskämt, faktiskt.
Sedan börjar jakten på anteckningarna. Någonstans finns de. Förmodligen i en mapp som heter ”Ny mapp”, ”Ny mapp 2” eller ”VIKTIGT”.
När man väl hittar dem upptäcker man att man under våren tydligen tyckte att det var en bra idé att skriva saker som:
”Kolla upp detta senare.”
Tack för hjälpen, dåtidens jag.
Men det finns också något fint med omtenta-p.
Tempot är annorlunda. Lite lugnare. Lite mindre jämförelse.
Ingen verkar ha full koll. Alla försöker bara hitta tillbaka till pluggdelen av hjärnan efter flera veckor av sena kvällar, glasspauser och sommarhjärna.
Och ärligt talat? Ofta kan man mer än man tror.
Så om du sitter mitt i omtenta-p just nu vill vi bara säga en sak:
Du är inte ensam.
Runt om i studentlägenheter, bibliotek och kök sitter det massor av andra studenter och försöker komma ihåg formler, teorier och inlämningar som de helst hade glömt.
Ta en kopp kaffe. Öppna dokumentet. Läs första sidan.
Och när allt är över väntar faktiskt resten av sommaren fortfarande där ute.
Det är ändå ganska fint.
